2009

ryssland '06

hähä. häjj.

det ekar i korridorerna

alltså... jag är HELT ensam på jobbet. ALLA andra har gått hem.. jag lovar. jag har inte sett till en levande själ sen lunch. kan inte jag få stänga ner växeln och smyga ut i mörkret jag med?

störst, bäst och vackrast

jag utlovade någon slags recension eller nåt på min nya mobil, nokia E71. men mina känslor är alldeles för starka för att jag ska kunna författa någon slags saklig recension där jag noga och utförligt beskriver denna lilla mackapärens för- och nackdelar så det kommer att bli något slarvigt hafsjobb till recension. men kontentan är: nokia E71 är störst, bäst och vackrast. ^______^

jag gör gladeligen gratis reklam för nokia för det förtjänar man när man har gjort något alldeles speciellt. alla ba "ooh har du en blackberry?" och ja ba "NEEJ! *how dare you* det är nokia E71". jag vet ingenting om blackberryn men jag vet att detta är en liten pryl som gjort min vardag komplett. allt som har varit fel med alla mina andra telefoner har E71 gjort rätt. *rimmar*

nej, men faktiskt. jag har nog aldrig varit så nöjd med ett köp som nu. jag hoppas att vi kommer följas åt länge. jag hade ju ursprungligen tänkt ha den i vitt, men den ser fan lite plastig ut. först tyckte jag att den svarta såg lite för *bizniz* ut, men jag har ändrat åsikt.

nokia E71 har vunnit massa priser och score:at högsta betyg i väldigt många tester och recensioner i branschtidningar och sådär, "de lärde" är rörande överens om att detta är en outstanding produkt. men man ska inte lägga alltför stor vikt vid vad de lärde tvista om, det viktiga är ju den lilla människan, right? det viktiga är vad vanligt folk tycker. och jag är ett väldigt vanligt folk och jag tycker såhär:

det finns så otroligt många fördelar och finesser som jag kan rejva om hur länge som helst, men jag drar några av de bästa lite snabbt.

den absolut största fördelen är tangentbordet. jag har utvecklat ett intensivt hat mot det där klassiska mobiltangentbordet och jag hatar att skriva sms, det var lite därför jag fick upp ögonen för såna här bizniz-mobiler med s.k. "qwerty-tangentbord", som det så fantasifullt heter... tss.

en annan grym grej är passningstiden. den har helt absurt bra batteritid. den kan hålla sig vaken i 17 dygn utan att man laddar den, hur överjävla bra är inte det? då får man iofs inte hålla på och surfa och lyssna på musik och fota och sådär. but still. grym batteritid.

kameran. grym. 3,2 megapixel med en habil blixt!! jag är asnöjd. hade inga som helst förväntningar på kameran eftersom bizniz-mobiler inte riktigt jobbar så. men den här jobbar på alla möjliga sätt!

mp3-spelaren. grym. har fyllt ett 2 gb minneskort och den hämtar in skivomslag och annat bildmaterial, precis som en ipod. stiligt.

programvaran och operativsystemet. grymt. det heter symbian och är helt jävla seamless, som en dator. bildgalleriet är t.ex. något som ofta orsakar en del irritation hos andra mobilanvändare för att det går så förbannat långsamt att bläddra bland fotona. men här är det ingen fördröjning att tala om. sen så finns det en massa roliga program man kan tanka till mobilen. typ något som heter sports tracker, som är typ en träningsdagbok med extra allt. den spårar dig med hjälp av satelliter och räknar ut sträcka och medelhastighet, lägger in joggingturen på en karta, och - om man är lagd åt det hållet - så kan man jämföra sina egna träningsresultat med andra sports tracker-användare i ens närområde. (jag hittade typ 14 stycken i hässelby/vällingby-området, som hade varit ute och joggat med sin mobil, och så såg jag hur långt de hade sprungit, vilka låtar de hade lyssnat på, deras maxpuls 'n' stuff like that! haha HELL-O STOREBROR. nej men serre, man blir ju såklart tillfrågad om huruvida man vill att ens träning ska vara tillgänglig för typ alla nokiaanvändare på deras hemsida. användbart och kul för den som tränar, eller bara en som är elektronikbög, som jag.)

webbläsaren (som jag iofs inte vågat använda så mkt ännu p.g.a. det kostar 15 kr/mbit med comviq kompis, ska köpa till "datapaketet", då får man 200 mbit för 29 kr/mån. helt sjukt stor skillnad) är verkligen smooth och väldigt snabb. jag har fortfarande lite svårt att smälta att det kan gå så snabbt, och samtidigt se så bra ut, att surfa i en mobiltelefon.

det känns iofs som om man inte ens kan kalla det här för en telefon. dess primära funktion är liksom inte att ringa telefonsamtal längre. *den är så mycket mer*

ja, nej jag vet inte. den är som en kompis nästan. hahah. och som den pessimistiskt lagda människa jag är har jag redan hunnit fundera på vad som händer om jag förlorar den på något sätt. ifall den blir stulen, borttappad eller går sönder... och jag kan bara konstatera att den här prylen är den enda som skulle göra mig seriöst asledsen ifall den gick förlorad.

glöm inte livet och hjärtat

på lunchen gick jag och käkade thaimat på det lilla haket vid tunnelbanan. jag hade jobbat i mig hälften, när de två männen som installerar vattenkylare på kontoret kom in. när de hade beställt i kassan kom de och satte sig vid mitt bord, men bara den ena hade beställt käk. "nä, jag har varit lite risig så jag vågar inte chansa", sa han som inte hade köpt nån mat. vi satt och småpratade om vattenkylare, arbetsplatser och jobbförmåner. om framtiden och arbetarnas rättigheter och finanskrisen och annat som känns aktuellt. jag berättade om mitt jobb på nummerupplysningen för gubbarna, de suckade tungt och sa att man inte blir förvånad över nånting längre. sen var min lunch slut och jag skulle gå därifrån. "jag följer med dig ut för jag ska ändå ta några bloss innan jag går tillbaks till vattenkylarn", sa mannen som inte hade käkat nån lunch, så vi hade sällskap tillbaks till kontoret. så fort vi hade vänt runt hörnet från restaurangen sa han att han ska berätta en hemlighet för mig, han sa att han litar på mig för främlingar är ofta mer pålitliga än de man känner. "hjälp", tänkte jag, men sa "okej".

han berättade om sitt liv; hur han hade valsat fram genom tillvaron tillsammans med världens finaste tjej, ägt flera restauranger och hade två underbara ungar som han älskade. efter ett tag sålde han restaurangerna för att han inte orkade jobba 7 dagar i veckan och inte ha tid för något annat. han tyckte att han gjorde ett förståndigt beslut, att bejaka livet och ta till vara på den tiden han har och ägna sig åt saker som verkligen betyder något. han fick plötsligt tid och ork för sina fritidsintressen, han fick plötsligt tid för att hälsa på gamla kompisar som han inte har sett på evigheter, och resor och böcker och segling och motorcyklar. men han glömde bort sin familj och dagen innan julafton gör världens finaste tjej slut med honom. på julafton sitter han ensam, "precis som lodisarna i 'karl-bertil johnssons jul'". utan hans kärlek, och utan hans barn. "ångesten", sa han, "den kan du inte föreställa dig, lilla sparven". klumpen i halsen. han sa att han har sovit fyra timmar och ätit en rostad macka sen julafton. glansiga ögon. en desperat och djupt ångerfull människa försöker få andra att lära sig av hans egna misstag, han försökte liksom rädda den som räddas kan. jag visste inte vad jag skulle svara. jag mumlade bara någon tafatt svordom och hoppades att han skulle uppfatta det som ett tecken på att jag känner med honom. på några minuters promenadväg från det lilla thaihaket vid tunnelbanan, till lobbyn här på kontoret, hade han hunnit häva ur sig all sin julångest och det var så uppenbart att han inte har pratat med någon annan om detta. och det sa han till slut, alldeles innan vi skildes åt utanför hissen, han sa att jag är den enda som vet om hur han mår, jag får absolut inte snacka med hans kollega och jag får absolut inte göra samma misstag som han.

vi connectade jättebra från min första dag här, jag fattade att han är en väldigt empatisk person som är lätt att få kontakt med. en utpräglad känslomänniska, precis som jag. han ser lite medtagen ut, har några ärr i ansiktet, hår i en lång tofs längs ryggen, lite gråa strån vid hårfästet och ringar i örona. ser lite "farlig" ut liksom. men världens snällaste pappa-ögon hade han, och jag tyckte väldigt mycket om honom från dag ett. men jag hade faktiskt inte väntat mig denna känsloutgjutelse och hundraprocentiga tillit. fast helt förvånad blev jag ändå inte. nej, jag vet inte.

nej... jag vet inte. jag blir så konfunderad. över det här med livet och världen och människorna i den. varför får man så bra kontakt med vissa, över generationsgränser och alla andra möjliga gränser? ändå är jag så reserverad och lite misstänksam, jag vågar inte ge nånting tillbaks liksom. han såg ut att behöva en kram, så liten och ensam såg han ut. "men jag ska väl fan inte krama en vilt främmande karl med ärr i ansiktet", tänkte jag. okej inte riktigt så, men nästan. men det finns hela tiden en röst i mig som säger mig att man ska inte lita på främlingar, speciellt inte män och speciellt inte äldre män. men liksom, va? jag känner mig som ebenezer scrooge, som inte kan inse att en utsträckt hand inte alltid är från någon som vill ha något av dig, utan bara någon som behöver en hand att hålla i.

men kvar finns tvivlet. jag läser igenom den här texten om och om igen och undrar vilken del av mig som har rätt; den som blir berörd av en annan ledsen människa som bara ville lasta av lite ångest, eller den misstänksamma personen som håller hårt på empatin. jag vet inte... jag vet inte.

året som gick, vol. III

september

i september köpte vi GUITAR HERO!!!

sen började vi gå på stand-up. de första två var fredrik lindström och russell peters.

vi var på vicefest på wennergren center. plötsligt kändes det som om man var någon annanstans.

det var jag och dessa två.

sen åkte cajsa till USA över hösten.

alltså nu när jag gör den här lilla sammanfattningen av året känns det som om jag har hängt på landet jättemycket. men vi hann med en höstpromenad också, innan året tog slut.

oktober

när oktober kom hade luggen jag klippte i augusti blivit så lång att den måste kortas ned. jag gjorde det själv med kökssaxen och var inte sådär jättenöjd.

i oktober hade vi fest. många skakade rumpa.

den mest stillsamma bilden från den kvällen.

hehe. sorry guyz. men jag var tvungen.

november

den här hösten flyttade nathan och siri också ihop! i november var det inflyttningskalas.

festens stjärna var kusin siris bebis otto.

ja. han var helt sjukt fin.

och jag lallade vidare genom livet.

jobbade på stockholms filmfestival och fick reklamprylar från sponsorerna.

i november kom första och antagligen enda riktiga snön.

och i november var det ett år sen ebba gick bort. på årsdagen satt jag vid bron och filosoferade i vad som kändes som flera timmar, det mesta kändes överkomligt. jag hoppas du har det bra. älskarej fortfarande.

december

och så befann man sig plötsligt i årets sista månad. jag blir lika överraskad varje gång. det första minnesvärda som hände i december 2008 var att einar gifte sig. ovanstående bild föreställer mig innan kalaset.

tårta, vin...

och dans... och rödvinsfläckar.

och ja... det är ungefär såhär långt jag har kommit. det har fan varit ett bra år. hur avslutar man sånt här? tack? jag vet inte. godspeed iaf.

året som gick, vol. II

maj

i maj började de första studentskivorna. klass SK3 på norra real hade 50-talstema på sin studentskiva, så jag tog på mig en skrynklig cocktailkjol och blev jättefull. blev bestulen på plånbok med legitimation, kontokort, SL-kort och läppstift. en vecka senare fick jag tillbaks en tom plånbok och läppstiftet som hade smält.

gerlesborgsskolan hade vernissage.

och min nisse åkte iväg med tåget för att praktisera på en landsortstidning på västkusten. han var borta i två veckor och hann med en tripp till göteborg. därifrån skickade han ett vykort med tjejer som solar topless. de syns i den minsta bubblan längst till höger. han påstår att han inte alls hade noterat det när han köpte kortet.

juni

i juni tog många av mina vänner studenten. så himla härliga tider. tvekar inte en sekund på att detta är vår allra bästa tid.

vi var också på ett fint 25-årskalas i fruängen. madame A-K hade några grabbar från eskalator där och nisse blev starstruck. dagen efter dog han pinsamhetsdöden.

jag såg jacques brel is alive and well and living in paris på parkteatern vid vällingby slott. det sög.

pappa blev södergubbe på tavastgatan.

han hade köpt en stor teve att ha på loftet på landet, så vi åkte dit och kollade på fotbollen. det här var från sveriges sista match i turneringen. jobbig stämning.

bakom huset växer liljekonvaljen som om det inte finns en morgondag.

vi firade midsommar hos fina bosse under ett vitt parasoll i vasastan. det regnade SÅKLART.

innan midsommaraftonen var slut hann vi också besöka jens som hade förälskat sig i en lucha libre-mask.

utanför hässelby slott blommade rosenbuskarna och jag tog mig friheten.

jag och emelie vandrade runt på ett folktomt topshop. hon köpte den där rosa sidenkjolen som jag varje fredagkväll önskar att jag själv hade.

en kväll i juni såg jag också ett moln som såg ut som ett ufo. eller ett ansikte som vänder sig, beroende hur man ser det. det här var även perioden då mitt och nisses arkiv x-tittande var som mest intensivt.

juli

juli började jättebra. det var stekhett varje dag. notera min illustrativa pose. *stekhett*

och jag låg vid maltesholmsbadet och pressade och blev brun. hahah.

i stan var sommaren inte fullt lika magisk. det var ren och skär diskbänksrealism på långholmen, inga smärta beach-2008-kroppar så långt ögat nådde utan bara dallrande vitt fläsk. det kändes mer som en sälkoloni på typ galapagosöarna än en badstrand mitt i sommarstockholm.

emelie, jag & cajsa var vid fredhäll en varm dag. cajsa solade topless! *memory burn*

ellen tog hit sin karibiska man wagnell. vi fick komplex för vår s.k. "sommar" eftersom han är uppvuxen med 30 grader året om, vita stränder och turkost vatten.

hon tog med sig honom och agnes och flyttade in i studentskrapan. utsiktsfetischisten i mig fick utlösning.

cajsa flyttade också till söder den här sommaren, precis som pappa. det här är utsikten från hennes sovrumsfönster. *trompe l'oeil*

det här är från en minnesvärd kväll i juli, efter en runda på stan köpte jag och thomas ett 6-pack corona och satte oss i vasaparken. vi fick sällskap av cajsa & emelie & klara och satt där till solen gick ner och det blev för kallt för att sitta kvar. äkta stockholmssommar.

också rätt mycket äkta stockholmssommar, fast åt det mer realistiska hållet.

men ibland händer det. man får några få dagar av vibrerande hetta, gassande sol och molnfria sommarhimlar. en enda sådan helg fick vi det här året, den tillbringade jag på landet.

där var sommaren precis som jag minns den från barndomen.

taimas tog ett dopp i sjön för första gången i sitt lilla liv. han huttrade av både rädsla och kyla men bet ihop och försökte leka så gott det gick. storebror agerade livboj.

sen tröttnade han på att vara ansvarsfull och vuxen, så han smörjde in hela sin kropp i lera som han grävde upp från sjöbottnen.

ica supermarket i gnesta hade extrapris på piggelin...

mamma var bostadsrättsföreningens trädgårdsmästare det här året, ett jobb hon utförde med stolthet.

och någon sommarnatt satt vi på wollmars och jobbade på berusningen. de flesta bilderna från den här kvällen har tydliga drag av religiösa ikonmålningar och madonnabilder. fattar fan inte varför.

augusti

i augusti åkte vi till emmaboda!!

där hade vi tur med vädret ungefär hälften av tiden. markus krunegård är det som inte syns i den här bilden. nathan har fint lurv under armen, nästan lika fint som mitt. *hårig prettotjej*

notera nisses solbränna. oscars tröja har etsat sig fast i minnet.

även om jag hela tiden kände mig liiite för gammal för festival så hade jag nog inte kunnat få bättre minnen från min sista festival, det var en värdig avslutning.

kanske speciellt för att vi ansträngde oss för att liksom, ja, keep it decent. undrar iofs ifall vi någonsin har gjort något annat. vi förflyttade oss bort från festivalområdet och käkade riktig frukost i gräset, hängde med ovan illustrerade handjur.

och vi tog bilen och åkte och badade!!! typ festivalens bästa stund.

sista spelningen var justice. det var nästan mer läskigt än bra.

sen kom vi hem. någon gång där fick vi upp hyllor på väggarna och kunde äntligen ge mina skor en dammfri tillvaro.

jag klippte lugg i augusti.

kände mig rätt snygg.