there's a new kid in town...

man of the hour - dave chappelle

"remember what the bible says: he who is without sin, cast the first rock. and i shall smoketh it. "

- tyrone biggums.

några minnesfragment från mina early teens

wow. jag har verkligen tappat stinget, min kärlek till bloggen har svalnat tillfälligt. får inte så mycket skrivet, inte ens när jag är sjukt uttråkad på jobbet. mitt inläggsarkiv svämmar över av opublicerade utkast och jag kommer mig aldrig för att skriva färdigt. ah. men iallafall. nyss när jag gick in för att läsa de nya kommentarerna såg jag iallafall detta:

"hej annahita!
såg att du kommenterade i sedirs blogg. tänkte "annahita" henne har jag känt nån gång ^^
om du kommer ihåg linn o sofie från norra botkyrka, spuris, så är det jag iaf! vi träffades på nån spelning på gärdesskolan nångång tror jag!"

och minnena forsade tillbaka. den här tjejen heter linn, och figurerade som en lunarstormkontakt tror jag? eller helgon kanske? minns du, linn? jag minns knappt.

jag minns att jag på lunarstorm hette typ not_in_your_business (AAAAAAAAAHAHAHAHAH LOL åh gud, så jävla tonårscocky). och jag minns att det var VÄLDIGT länge sen, innan jag började umgås med huddinge, när jag precis hade upptäckt begreppet "alternativ" och omfamnade det med armar och ben och rev sönder mina brallor och gjorde det till en grej att se ut som en pojke. minns ni hela den där ångesten jag hade kring tjejiga attribut? den härstammar ifrån den här tiden iallafall.

och jag minns också att det här var från tiden då jag precis hade upptäckt internetcommunities. verkligen en milstolpe i mitt liv (<--- ej ironi). lunarstorm var först såklart. förutom ovanstående nick hette jag också efter ett tag OverlookHotel, det markerade intåget av FILM i mitt liv. jag drog mig verkligen för att kalla mig själv för "cineast", men en gammal kompis med världens brist på självinsikt svängde sig gärna med det epitetet. blev lite, eh, avskräckt. hette också tv_eye. efter stooges-låten med samma namn.

asbra schivor.

jag kommer ihåg att jag kunde tillbringa timmar med att fixa med min sida, typ ändra textfärg på banden jag gillar mest. minns ni den grejen? man skriver typ såhär (okej, kommer inte på så många band som jag gillade då, men det självklara urvalet är ju):

ramones the clash the stooges stiff little fingers sex pistols buzzcocks

haha. minns ni?! man liksom highlightade det som var *bäst*. och om det var bättre än bäst (typ som clash i mitt exempel! de är även bättre än bäst IRL) kunde man skriva med versaler eller använda fetstil liksom. och variera i det oändliga. ja. det var sånt jag sysslade med när jag var 14-15 bast. var svår och lite halvpunk. iallafall inuti. utanpå såg jag väl ut som en lite könsförvirrad halviranier med massa finnar, trasiga jeans och identitetsproblem. men jag var snäll och mina kompisar gillade mig. and that's the truth, ruth!

PS. OMGGG!! jag kom precis på ett annat lunarstormnick som hängde med rätt länge. åh gud... det här är så töntigt.. jag vet inte ens om jag vill offentliggöra det. det passar så bra där i de oöppnade dammiga kartongerna på tonårsminnenas vind... nej. what the heck. the past is the past. jag hette typ CiRkUs_mEfisTofelEs.

*_____*

ja. 4 real. med blandade gemener och versaler. *plz electrocute me back into coherence*

that's fucking IT!

nu går jag med i facket.

nu blidde ja visst rädd ja!

jag har hittat en ny grym blogg. den heter neij och nästan vartenda inlägg får mig att tjuta av skratt. men inte det här inlägget. det här fick mig att må asdåligt:

"En kompis till mig bor på bottenplan i en lägenhet i Hägersten. Hon har en liten altan med världens minsta och sötaste trädgård utanför vardagsrumsfönstret. Hennes teve står nedanför vardagsrumsfönstret och soffan står mitt i rummet, ungefär som i en amerikansk sitcom.

En kväll framför teven ser hon plötsligt en man utanför fönstret. Han står på hennes lilla altan och tittar på henne. När han ser att hon ser honom försvinner han snabbt och hon får såklart panik eftersom man inte kommer in på hennes uteplats om man inte typ kryper igenom buskarna. Hon ringer polisen och förklarar, säger att hon är orolig för att den här mannen kanske går och känner på dörrar i området och ber dem komma dit och kolla läget.

Hon sätter sig i hörnet på soffan, ringer sin pojkvän och inväntar polisen. Ifrån hallen hör hon efter ett tag ett "hoho?" och det är polisen som undrar varför hon obevakat ställer upp dörren på glänt om hon är orolig för inbrott. De finner grus på golvet och de visar sig att mannen inte stått utanför hennes fönster när hon sett honom. Han har stått bakom henne i vardagsrummet och hon har sett hans spegelbild."