om stagnation och hemsk inredning

jag är en late bloomer. på mer än ett sätt. jag upptäcker och upplever alltid saker långt efter att det blivit old news för alla andra. jag hakar på nya grejer långt efter alla andra. och den senaste nya grejen, efter sex and the city (som jag också hakade på väldigt sent), var ju att alla skulle börja tycka att stockholm var alldeles för litet för dem, de längtade utåt och bortåt och reste över europa och världen. en VÄLDIGT stor del av min bekantskapskrets har någon gång under de senaste åren valt att tillbringa en längre tid utomlands eller på annan ort i sverige, många drog direkt efter studenten och det blev berlin, paris, london, australien, barcelona, karibien etc, etc. men jag satt här i nordens venedig och kände mig väldigt nöjd. nöjd med livet i stockholm. så sent för några månader sen pratade jag om det med typ thomas, jag sa att jag fortfarande verkar vara den enda som inte vill flytta från stockholm.

men så igår greps jag av en plötslig längtan, nästan som ett infall, att flytta till new york (originellt, jag vet!). plöstligt insåg jag liksom att jag har stagnerat i stockholm, det har tagit ungefär ett år för mig att inse det, men nu när jag väl har förstått det har jag svårt att tänka på något annat. jag har aldrig "varit i farten", liksom, aldrig rest omkring eller jagat något på riktigt. så jag gjorde lite research nu, mest för skojs skull för jag tror inte att jag någonsin kommer iväg. men jag hittade iaf till en hemsida som heter lodgis.com, och visst finns det lägenheter att hyra. det finns många. självklart är de också dyra. de minsta kyffena långt utanför centrum går loss på $1500 i månaden, motsvarande ungefär 11 000 SEK, och då får man alltså inte särskilt mycket för pengarna. bara den stora äran att bli new york-bo. tss.

en annan grej jag noterade är att alla, och då menar jag ALLA lägenheter, är inredda enligt så-fult-och-opersonligt-som-möjligt-principen. såhär ser typ alla lägenheter ut:




så jävla deppiga lägenheter! vem fan vill bo såhär? bilderna är från tre olika lägenheter, så det är liksom inte en och samma person som har dåligt sinne för hemtrevnad, utan det är verkligen ALLA lägenheter som hyrs ut i den där stan som ser ut såhär. tappade nästan lusten att åka dit, haha.

upp i ottan en lördagsmorgon

min moster irma är så fin, hon liknar min mamma jättemycket fast ändå är de så olika

min moster irma och hennes nya man timo är på besök, de bor hos mamma över helgen. de är här för att shoppa skandinaviskt konstglas. jag avgudar verkligen min moster. hon är nog den enda släktingen jag har som jag faktiskt känner ett band till. de andra på min mammas sida är sådär österbottniskt iskalla, de visar aldrig känslor och bjuder aldrig på sig själva. de är värre än svenskar. några av mina kusiner är aktiva nazister. man känner sig inte så välkommen i deras sällskap. om de skulle ge mig ett smeknamn skulle det vara "persona non grata", men de kan inte latin så de låtsas om att jag inte finns istället. min pappas sida, de ska vi inte ens tala om. jag har aldrig träffat dem. inte en endaste gång. varje gång jag träffar pappa skäms jag över detta. över att jag inte verkar bry mig tillräckligt mycket om min stora familj i iran som älskar mig som sin egen dotter, trots att vi aldrig har setts, knappt ens talat i telefon.

men irma! åh detta underbara finska yrväder, en eldstorm är vad hon är! varm och yvig och vacker och högljudd. hon är smått fantastisk, min moster. jag kan inte sluta säga "min moster". det är härligt att få känna släktband till någon som inte är mamma, pappa eller syskon, för en gångs skull. annars så är jag som många andra i den där fruktansvärda statistikkategorin "andra generationens invandrare". hela släkten finns någon annanstans och man träffas aldrig. det är svårt att känna ett blodsband då. de är mer främlingar än typ britney spears. jag vet ju iaf hur hon ser ut, vad hennes barn heter och vart hon bor, på ett ungefär. jag vet inte så mycket om min övriga släkt.

alltså på tal om andra generationens invandrare. jag läste någonstans att det utrycket "har tillkommit i bästa välvilja för att erbjuda samma förmåner (t.ex. hemspråksundervisning) till invandrares barn som till invandrarna själva", fan vad jag inte köper den skiten längre. det enda det betyder är att jag inte räknas som svensk i statistiken, trots att jag är född och uppvuxen här, för att mina föräldrar inte är födda här. räcker det inte med att ha uttrycket invandrare? är invandrarnas svenskfödda barn något annat än svenska? det är ju skitlätt; är man född utomlands och kommer till sverige är man invandrare (eller nysvensk, hihi). om man är född och uppvuxen i sverige är man svensk. man bör avskaffa uttrycket "andra generationens invandrare" snarast, ersätta det med typ "första generationens svenskar", och sluta försöka blidka oss genom att säga att victoria, carl-philip och madeleine är andra generationens invandrare. de som tycker att det känns bra att använda sig av det "argumentet" kan bara hålla käften.

bloggen

girl props!

när cajsa har kommit fram till new york ska jag försöka skicka henne till en butik på prince st. som heter girl props. de har sjukt mycket krimskrams och specialsmycken och grejer, butiksfasaden är målad i ett zebramönster och carrie bradshaw har haft smycken därifrån i serien (haha okej extremt nördigt men är det nån som minns hennes zodiakörhängen? har ingen aning om vilket avsnitt det var, men de kommer iaf från girl props). det är lätt att räkna ut att det finns jättemycket skräp där, men också jättejättemycket grejer man vill ha. det värsta är att allting kostar ett par dollars a pop, så man skulle kunna skeppa hem en hel kasse med smycken jättebilligt, om det inte vore för den där jävla tullavgiften som ligger på typ 700 kr för nästan allt man beställer från usa.

jag är extremt svag för smycken som föreställer saker, och inte bara är random dekorativ form. girl props har skitmycket sånt. frukter och grönsaker, läskburkar, hersheys och butterfingers, rouletthjul, tandkräm, sushibitar, cigaretter, vattenkranar t.o.m!

sen har jag letat land och rike runt (okej, inte alls. inte ens i närheten. jag kollar inne på glitter nån gång i halvåret) efter såna där chunky egyptiska klossörhängen, och självklart finns de i en rad olika utföranden och storlekar på GP. jag hoppas så himla mycket att cajsa har lust att gå dit med en inköpslista från mig, haha.

notera det sista paret örhängen. pärlor för svin. ÄLSKAR SÅNT.