loeffler randall

loeffler randall är min senaste upptäckt. mocka och remmar och mässing. muy bien. det är synd att mrs h verkar vara den enda butiken som tar in det här märket i sverige, skulle bli glad om nån visste ifall man kan prova skorna nån annanstans. känner en viss aversion mot mrs h, det känns så himla mycket sofi fahrman att handla där. det spelar ingen roll att de tar in en massa sonia rykiel och proenza schouler, det är fortfarande så jävla östermalmshippt. hatar östermalmshippt.

sieg heil

jag har just gjort en resa in i min pappas hjärna, har försökt lista ut vad han skulle gilla utifrån hans gamla blandskivor. hade från början ambitionen att inte ha så mycket pappigt på, men det blev till slut edwyn collins, jimi hendrix, devo och neil young. you get the drill. neil young till pappa och joni mitchell till mamma...

ranch

det blev så rörigt med den nya headern och bilden, nu är den där cleana, lätta känslan borta... jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att få det att se mer balanserat ut, utan att behöva blanda in rosa eller transparenta saker... hjelp. jag är skitirriterad. jag är verkligen onödigt noggrann när det kommer till sånt här.

lady

haha. vad tycker ni om min nya manshatande header? har använt den här som grund;

judit halshugger holofernes av caravaggio. jag tycker att den är amaaaazing. yeah totally. like, awesome, you know? verkligen breathtaking, especially holofernes, right? haha, did you get that? det var ett litet joke, från me to you. förstod du mitt joke? okay listen... the joke is, you know, the painting is breaktaking, like, especially holofernes, cause his breath has been taken, hajar du? asså jag tyckte att det var en rätt rolig joke alltså. yeah, you know i'm a real joker! riktig rolig, klassens clown var jag in school. fattar du inte min joke fortfarande? okay never mind, i still love you!

XOXO,
v silvstedt.

glans

jag tycker verkligen att det är skönt att vara ledig från det där galna stället som nu blivit mitt jobb, men jag vill ändå påpeka att ord inte kan beskriva hur tacksam och lättad jag är över att faktiskt ha ett jobb. en månad till utan jobb hade verkligen kunnat vara slutet för min självkänsla.

jag ska fira min nya, halvstabila vardag genom att göra blandskivor till min pappa. det enda han har att lyssna på i bilen är en gammal blandskiva jag gjorde när jag var 18, följaktligen finns det bara the doors och the who och annan 60-talsrock som tilltalar gubbar i min ålder... för let's face it; jag var en gubbe när jag var 18 år.