ol' mozzer

fan. det jag önskade aldrig skulle hända, och egentligen aldrig TRODDE skulle hända, har hänt. morrissey har gjort det david bowie på något sätt lyckats undvika; han är gammal på riktigt. sinnligt gammal. min vackra, intelligenta och känslosamma hjälte har gått och blivit en biffig monstertjur med muskler och ego. hans två senaste singlar, "all you need is me" och "that's how people grow up" är fan inte roliga, det är svettig rock för machomän och jag är så jävla ledsen och besviken. jag måste erkänna att jag tycker att hela ringleader of the tormentors egentligen var på gränsen, det var väl bara en tidsfråga innan han skulle passera tröskeln till det svulstigt manliga. det roliga i den här trista situationen är, att det är lätt att lista ut vad det är som har hänt, varför han har blivit så osoft... det är inte så ologiskt om man tänker på det.

morrissey bor i rom!

en sommartisdag

igår var en perfekt dag. jag satt ute på torget och läste fredrik strages mikrofonkåt, satt och skrattade tyst åt hans fingertoppskänsla och stundtals rena briljans, en liten somaliergrabb kom fram till mig och frågade vad jag läser. jag visade omslaget och han tittade imponerat på de stora guldfärgade bokstäverna och sa "man ser på den att den är fet". jag bekräftade att den var indeed mycket fet, sen gick han.

sen ringde max, och jag & nisse åkte in till stan och fikade lite på ritorno! det är fan alltid fint på den uteserveringen. efter en stund kom joel, han såg trött och omtöcknad men väldigt sommarfräsch ut... stukade fötter etc. när klockan hade passerat sju promenerade vi iväg till systembolaget vid norra station som håller öppet till åtta, köpte öl och styrde sen kosen hem till thomas. där tittade vi på matchen mellan giganterna italien och frankrike, drack vår öl och åt kinesisk take-away (känns väldigt amerikansk sitcom, haha).

sen! haha, alltså, efter fyra-fem öl blir det suddigt såklart, men faktum är att resten av kvällen, d.v.s. från ca kl. 23 till ca kl. 03 (när åkte vi hem? jag vet inte), underhöll vi oss med youtube och ENDAST youtube. det började med att vi kollade på när zlatan driver med kokstorsken patrik ekwall, sen övergick det i total hit-frossa och vi knåpade ihop världens kanske BÄSTA spellista (jag säger bara knock on wood). vi ska premiärköra den på vår togafest i juli. vi körde även in på några bisarra sidospår, som t.ex. kebabrepubliken och matrixfjärtar.

vi tajmade nattbussen perfekt. killen mittemot oss såg alldeles för gammal ut för att åka nattbuss till hässelby i gryningen en tisdag, han sov sittandes. tänkte att jag kanske borde väckt honom, hans hållplats kanske hade passerat. men jag lät bli. i vårt vardagsrum sken solen (men nu är det mulet) och jag somnade lycklig.

puss.

sleep

vi var uppe till klockan fem imorse, tittade färdigt på freaks and geeks. det var ett kortvarigt nöje. nu måste vi hitta ännu en ny serie. jag behöver tips.

shooting hoops

här är något från johns mobilkamera! jag, nathan, august och my dansar till bruce springsteen på landet i höstas, "born to run" tror jag att det var. ett lyckligt ögonblick som görs särskilt tydligt i pojkarnas fantastiska luftsaxofoninsatser.

l'eau de vie

jag blir så jävla trött på allt som är precis som vanligt. ingenting är kul längre. men jag lyckades hindra mig själv från att klippa lugg med nagelsaxen iallafall. så desperat längtar jag inte efter förändring. jag behöver bara ett jobb. jag är arbetslös. jag kan inte ens kalla mig student längre. jag är ARBETSLÖS. att konstatera det för sig själv första gången är helt vidrigt faktiskt. jag fattar inte hur vissa orkar gå omkring i månader och vara arbetslösa. det kryper under huden på mig.