ballad om en gammal knarkare

det är 20 år sen cornelis lämnade jordelivet och lagom till lövsprickningen får jag ett litet cornelis-ryck. jag lyssnade på balladen om fredrik åkare och cecilia lind imorse och blev helt skakis, den är så otroligt vacker att jag förgås. cornelis var en genial man. han snackade sju språk flytande och bemästrade dem alla som sitt modersmål. jag undrar hur han hade varit om han levde, kanske vore han död vid det här laget ändå, så mycket som han söp och knarkade. magisk men tragisk. åh jag älskar cornelis.

vila i frid, gubbfan.

min vän tove

är så förbannat duktig! förra året gjorde hon den här oljemålningen baserad på ett foto som hon tog på min inflyttningsfest på engelbrektsgatan.

jag var tvungen att förminska bilden litegrann så kvaliten är aningen sämre. ignorera det är ni snälla. här är fotot:

för ett tag sen berättade hon att hon håller på med en ny, av en bild från samma fest, när max, daniel, nisse och jag står och sjunger och dansar efter att alla har gått hem. claes sitter i soffan och tittar på. tove vände sig om i dörren precis innan hon skulle gå hem och knäppte den här;

och igår när jag var hemma hos henne fick jag se tavlan. den är inte färdig ännu (claes är t.ex. en vit fläck fortfarande) men den är helt sjukt fin! jag stod typ och hoppade jämnfota framför den, hojtade och öste beröm över henne, jag älskar den! tove har ett fantastiskt öga för ögonblick och stämningar, hon misslyckas fan aldrig. hon gör den som ett arbetsprov till konstfack, hon förtjänar verkligen att komma in. jag och nisse ska köpa den när den är färdig om hon vill skiljas från den, åh, jag vill ha den hemma på vår sovrumsvägg som ett monument över alla våra minnesvärda kvällar och fantastiska vänner.

tove edlund dreiman - remember where you heard it first! titta på tovebianca.livejournal.com och hennes gamla tofi.livejournal.com för att se annat hon pysslar med.

nu släcker jag lampan

godnatt y'all.

en oförtjänt hype

jag är så himla trött på alla modebloggare som tjatar om agyness deyn. hon ser bara ut som en skabbig fågelunge, med den där nyvakna, lite efterblivna uppsynen.

tråkigt alltså. utan inre glöd är man helt enkelt inte snygg - tacka vet jag daria werbowy och mariacarla boscono. now that's some dynamite women!

främlingar

jag har haft en sjukt trevlig kväll med tove och hennes kompis adam. vi promenerade dit näsan pekade, jag blev bjuden på glass och sen gick vi hem till tove och drack te, åt mackor och pratade om mardrömmar.

sen hände en riktigt konstig grej! när jag satt på 4:an på väg till fridhemsplan satt det en helt random snubbe i sätet framför mig. plötsligt vände han sig om och räckte mig sin ipod. min första tanke var "åh! en yuppie som vill göra sig av med sina materiella bojor och skänker sin ipod och sprillans nya koss-hörlurar till mig!", men så var icke fallet. han ville att jag skulle lyssna på en låt när vi åkte över västerbron, haha, då tänkte jag att han är helt twisted men jag lyssnade på låten ändå. det var nån totalt intetsägande electrolåt och när vi båda steg av vid fridhemsplan utbytte vi bara några ord om huruvida jag gillade den eller inte, och sen gick jag ner i t-banan och han försvann. och inget mer med det.