igår hemma hos thomas fick jag ett svårt prince-återfall. fan, jag älskar prince. det första jag gjorde när jag vaknade nu var att tanka hela hans produktion. jag blir gravt nostalgisk av dirty mind från 1980, det var den första skivan jag fick låna av nathan. vi gick i gamla stan, vi hade varit på nån promenad, och så hade nathan skivan i sin cd-walkman. jag fick sätta på mig hörlurarna och medan vi stampade omkring på kullerstensgatorna hörde jag den juckande basen i öronen, jag glömmer det aldrig... så. jävla. grymt. jag har två såna skivor, där jag glasklart minns ögonblicket då jag hörde det första gången. det är london calling med the clash och dirty mind.
min gode vän sami konsumerar EXTREMT mycket film och musik, har en fäbless för udda skivomslag och är en outtömlig källa av obskyriteter. (tyvärr är han även kameraskygg så jag kan inte ge er ett ansikte till denna person.) vissa saker är obskyra för att ingen egentligen gillade det när det kom ut, men det finns också sådant som fallit i glömska av ingen anledning alls. sami hittar alla såna här pärlor som t.ex. jag inte ens kommer på att leta efter. han brände en skiva åt mig en gång när jag fyllde år, med en handfull kortfilmer från det dammigaste hörnet av världens källare. den skivan är försvunnen och jag tänker på den väldigt ofta, för jag hann inte ens titta på alla filmerna innan den försvann.
och en gång för jättelänge sen fick jag låna VHS-kassett - det måste varit sista gången jag vidrörde en sådan - han samlade på såna. det var filmen the fantastic planet, en fransk-tjeckisk animerad science fiction-rulle från '73 som jag aldrig riktigt har kunnat glömma. it's really something! den är faktiskt helt sjuk, så trippig. musiken är fantastisk (alain goraguer, som egentligen spelar med frankrikes rikssnusk serge gainsbourg, har komponerat) och den har definitivt tydliga spår av tjeckisk. titta bara på trailern jag hittade på youtube. hela filmen finns upplagd där i 8 delar, men om man vill titta på hela utan avbrott är ju givetvis piratebay svaret.
igår kväll tog klädde jag upp mig för en kväll hemma med mig själv. jag bänkade mig framför paris je t'aime i en ny sommarklänning med en fruktsallad och en påse godis för att försöka förälska mig i paris 18 gånger (det är filmens tagline; "fall in love with paris 18 times"). filmen är alltså 18 kortfilmer som utspelar sig och handlar om paris, parisare och deras bekymmer och glädjeämnen. gulligt upplägg, och det är kul att se så många stora skådisar i en och samma film, lite som coffee and cigarettes. min favorit bland de aderton är joel och ethan cohens bidrag om tuileries, med steve buscemi som en totalt clueless turist som blir misshandlad av en svartsjuk parisisk man. generellt sett så är det verkligen en fin film, jättebra och puttinutti och fint foto och tja la la, MEN - paris är fortfarande en jävla skitstad.
imorse vaknade jag upp utan solen i ögonen för första gången på hela veckan. jag saknar den. solen i ögonen. alla skriver om solen. det är inte OS i peking-, blommönstrat- eller björn gustavsson-hysteri; det är solen. alla frusna svenskar letar sig ut ur sina gryten och sätter sig på närmsta sten och tinar, långsamt långsamt. men nu är det lite mulet så jag ska värma mig mig med att lyssna på spanarna i P1 istället. och så ska jag till barkis om en liten stund, jag hoppas på att göra oförskämt bra fynd!
