av lushbella.
lördag, mars 15, 2008
inte versailles men nästan
igår eftermiddag tog jag en promenad för att rasta pälsen och se mig om i mina nya hemkvarter, jag hamnade till slut på hässelby slott. man kan ju säga att vädret inte alls gjorde den här pastellbakelsen rättvisa så jag planerar att återvända inom en snar solig framtid.





när jag vände hemåt upptäckte jag den där vita katten som jag brukar se strykandes omkring vid husen mittemot vårt sovrumsfönster. försökte ta en bild på den men det ville varken kameran eller katten veta av.

på kvällen åkte jag hem till cajsa och sandra för att umgås lite med dem och calle innan de gick ut. när vi satt på 3:an mot slussen steg det på ett glatt och berusat sällskap vid tjärhovsplan. när de hade passerat låg det kvar ett bankkort på bussgolvet, sandra ropade efter dem och fram stapplade en tjej som var SPENT OUT OF HER MIND och skränade fram nånting om "åh guuuu va pinigt, står det malin på kortet? ah, guuuu det STÅÅÅÅR malin på kortet! det är mitt guuuuu va pinit! jag är så himla slarvig åååh tihihihiih", och så tog hon upp det och av nån jävla anledning trycker hon sitt bankkort mot sitt ansikte, så hårt att det går sönder (?!). hon stirrar förstummat på den andra halvan av kortet som har singlat ner till golvet och så kommer en av hennes kompisar fram, måttligt irriterad, och väser fram "för i helvete malin! nu får det ju fan räcka, jag är så jävla trött på det här, jämt ska du hålla på" och drar undan henne längst bak i bussen och fortsätter läxa upp henne. herregud. jag kunde inte sluta stirra, och förundras över denna bottenlösa dumhet som skoningslöst drabbar tonåringar på fyllan. ser fram emot min nyktra helg, jag hoppas att det inte slutar med att jag lallar omkring i neontights på happy nation med lösögonfransar som ser ut som fjädrar hängande på sniskan.
(fotnot: malin heter egentligen någonting annat.)





när jag vände hemåt upptäckte jag den där vita katten som jag brukar se strykandes omkring vid husen mittemot vårt sovrumsfönster. försökte ta en bild på den men det ville varken kameran eller katten veta av.

på kvällen åkte jag hem till cajsa och sandra för att umgås lite med dem och calle innan de gick ut. när vi satt på 3:an mot slussen steg det på ett glatt och berusat sällskap vid tjärhovsplan. när de hade passerat låg det kvar ett bankkort på bussgolvet, sandra ropade efter dem och fram stapplade en tjej som var SPENT OUT OF HER MIND och skränade fram nånting om "åh guuuu va pinigt, står det malin på kortet? ah, guuuu det STÅÅÅÅR malin på kortet! det är mitt guuuuu va pinit! jag är så himla slarvig åååh tihihihiih", och så tog hon upp det och av nån jävla anledning trycker hon sitt bankkort mot sitt ansikte, så hårt att det går sönder (?!). hon stirrar förstummat på den andra halvan av kortet som har singlat ner till golvet och så kommer en av hennes kompisar fram, måttligt irriterad, och väser fram "för i helvete malin! nu får det ju fan räcka, jag är så jävla trött på det här, jämt ska du hålla på" och drar undan henne längst bak i bussen och fortsätter läxa upp henne. herregud. jag kunde inte sluta stirra, och förundras över denna bottenlösa dumhet som skoningslöst drabbar tonåringar på fyllan. ser fram emot min nyktra helg, jag hoppas att det inte slutar med att jag lallar omkring i neontights på happy nation med lösögonfransar som ser ut som fjädrar hängande på sniskan.
(fotnot: malin heter egentligen någonting annat.)
Tags:
bilder
fredag, mars 14, 2008
who's gonna warm your heart





jag och bobis var på dejt idag efter plugget, charlie chaplin-utställningen var fantastisk. jag blev så rörd vid vissa tillfällen att jag hade svårt att hålla tårarna borta.. vilken människa. åh. livet.
sen cirkulerade vi runt city och kollade i butiker. på urban outfitters hade de rea på alla skanky ass fula kläder som de inte har fått sålt på flera säsonger. så jävla trist ställe alltså.
men nu är det fredag! vi har stone roses i högtalarna här, nisse verkar ha somnat och jag funderar på om man är värd en sushimiddag.
Tags:
bilder
skurkar och hjältar

jag känner mig lockad av den där serietidningsmentaliteten, mellan hjältarna och deras svurna fiender, när jag tänker på blondinbella. jag tänker ungefär;
"i stockholm lurar onda krafter... antifeministiska miliser härjar vilt i stadens undre skikt och i kloakerna ligger manschauviniserna och bidar sin tid. alla väntar på att deras supersugga, överhuvudet blondinbella ska ta det första steget - därefter: världsherravälde. är staden utom räddning? vad ska hända med alla unga flickor?haha. soft. jag kan lätt tänka mig att bli en hjälte på hämnduppdrag.
vid en laptop på andra sidan staden, långt utanför tullarna och långt bort ifrån stureplan, sitter annahita. hon knyter näven i fickan så att knogarna vitnar, ådern i tinningen bultar och hennes ansikte blossar. annahita är rasande. annahita läser blondinbellas blogg. sida efter sida pryds av djävulens ord, blondinbella vill fjättra kvinnorna vid sina spisar - men annahita tänker inte tillåta det. alldeles för länge har hon sett hur attityden försämras, hur tjejer bemöts med allt större misstro och får ta emot allt fler klappar på stjärten. NU ÄR DET NOG! den dagen bestämde hon sig. hon tar fram en röd mask och knyter den över ansiktet. den dagen blir hon brunettannahita - blondinbellas svurna fiende - och brunettannahita vilar inte förrän blondinbella inte längre utgör ett hot mot stockholm och alla tjejer och killar som lever här."

Tags:
andras bloggar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

